I want to hide I want to tear down the walls That hold me inside I want to reach out And touch the flame Where the streets have no name. Om det inte hade varit för den förbaskade halsen som gjort ont.
Nu har jag suttit hemma och ugglat sen i fredags och jag blir stressad över att de planerade träningspassen bara försvinner. Skulle ju ha kört långpass i helgen, men det ställdes in. Kännde mig hyfsad igår kväll så jag ska nog försöka köra ett pass ikväll och efter ett pass med navy seals grabbarna i datorn. Förra gången fick man ju ett sådant boost i styrkeövningarna genom att höra dem skrika ut antalet armhävningar de gjort.
De kör ju i ett tempo som man inte alltid hänger med på och de har bättre fysik men i sommar då ska jag hålla ut i samma tempo.
Vi hade kostföreläsning på jobbet idag. Visst är det konstigt att vi människor vet vad som man ska äta för att må bra och vara nyttig. Ändå så viker vi oss fullständigt för snabbmat och godis.
Många personer säger att man ska äta och göra vad man vill eftersom man bara lever en gång.
För alla oss är det dags att tänka hur länge man vill att det livet ska fortgå och inte ta slut på grund av ett för högt blodtryck eller hjärtattack. Enkelt uttryckt kan man ju säga "Eat shit and die" och "eat green and live a happy life"
Nu är det dags för lunch och för mig blir det Medelshavsinspirerad hokifilé med fetaost, tomat och oliver. Gott va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar